Upp som en sol ner som en pankaka

Just nu önskar jag att jag kunde vara hemma och bara få en kram av mamma som
säger att allt ska bli bra.
Jävla värdelöst känns allt nu.

Saknar min andra halva öerhört mycket och hoppas att hon får en bra resa hem.
Vi har haft det perfekt och det har vart så roligt att ligga och filosofera nattetid.
men tiden går fort när man har roligt och snart är jag ju hemma igen..

Ikväll har vi varit på cheesecake factory och firat Michael, jag köpte hans present, så
räddade hela familjen lite. I allafall var det trevligt, känns bra med den delen av familjen
faktiskt. Men sen blir jag så irriterad på min värdmamma, för Mike sa nått om nån patient
och det kändes som hon verkligen taggade till och ville bråka om det så dom började tjaffsa, och
det kändes lite pimsamt när Michael och hans familj satt runt omkring så jag bad dom sluta,
då blev Susan skitsur på mig istället och talade klart och tydligt om att hon fakitskt var 53 år gammal
så hon kunde visst bråka så och hon har så mycket going on i sitt liv så jag ska bara svälja allt.
jaja kan väl göra det men det suger för dom två bråkar hela jävla tiden. och det är så jävla jobbigt.

imon har jag tänkt berätta att jag inte tänker stanna, kommer antagligen bli halshuggen :S

BTW, jag har startat en ny fond, Thailandfonden, för Nyår 2011 åker jag och fröken holm
till Thailand, så bidrag motages gärna ;)


nu ska jag försöka sova.