Usch, jag hatar den här känslan, jag hatar känskan av att jag gjort så förbanany fel.
Det här är inte vad jag vill, jag önskar jag hade fattat det innan jag ens sa ja till att stanna.
Jag mer eller mindre hatar mitt liv just nu.
Jag är ledsen att ni behöver läsa det här för jag vet att ni alla blir så oroliga för mig.
Men jag har gjort fel och nu måste jag leva med det i 6 jävla skitmånader.
Jag vet inte men det blev inte som jag tänkt mig inte alls. jag jobbar lika mycket som innan inget mindre, okej jag tar en engelska klass vilket faktiskt är alldeles underbart fatta att
en kurs i engelska lyser upp mit liv, hur knäppt är inte det?
Jag har otroligt mycket mer ansvar nu än vad jag hade innan, Claudia är i stort sett en bitch hela tiden, vet inte alls hur jag ska göra med henne försöker vara snäll, bestämd ja allt ingenting fungerar nått vidare och det slutar med att Susan får deal med henne i allafall och jag får dåligt samvete för att jag inte kan göra det.
Jag har ständigt dåligt samvete gentemot Susan för att jag vet att hon har mycket att tänka på. Jag försäker så jävla mycket att ha allt fixat men alltid failar jag på något. Det är hela tiden något jag gör fel. Jag försöker vara organiserad men jag failer som sagt hela tiden.
Igår var jag på Au pair meeting vilket var jäkligt trevligt och jag hade väldigt roligt, gruppen verkar toppen verkligen.
Men här kommer det stora MEN. Jag har tydligen en attitude about it. Så i morse så hade Susan värsta föreläsningen om att jag kan inte gå clubing, jag kan inte göra det och jag ska inte diskutera familjen för dom tycker om mig precis som jag är och inte vill att jag ska ändras.
Och då säger jag till henne att jag inte menar att ha en attitude men det känns som hon inte vill att jag ska ha några vänner. Då blir hon skit förbannad och säger att jaG ÄR orättvis.
Men jag känner så för innan au pair möteet igår det typ sista hon säger innan jag går är jag hörde att det är många tyskar där, var försiktig med det.
Och det är rätt om jag har vänner att vara med så kommer jag inte vara hemma lika mkt och det förlorar ju hon på...
Fan vilken 20 åring sitter bara hemma med en familj vilken 20 åring festar inte?
förhelvete hon har själv sagt till mig att hon festade som satan. alla 20 åringar här festar även om dom inte får legal..
Sanningen är att jag har inte vart med så mkt kompisar här borta bara för att jag
vill vara som hon tycker att jag ska vara. Men jag är trött på att vara en ordentlig och ständigt ansvarsfull 20 åring. JAG vill ha rooligt !!!!!!!
´jag önskar så jävla mkt att jag var påväg hem nu i stället.
Så snälla påmin mig om varför jag är här och hjälp mig att komma på hur i helvete jag ska orka med det här sista halvåret
för just nu ser jag ingen ut väg och jag är jävligt säker på att jag inte kan åka hem hur mkt jag än vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar