för ett år sen vid den här tiden klev jag ett plan i NY. Jag visste inte alls vad som väntade jag pratade skitdålig Engelska, jag hade kramat om min famij och mina vänner för sista gången.
Jag var´faktiskt inte så väldigt nervös...
Nu sitter jag här ett helt år senare, otroligt mycket bättre på engelska men också otroligt mycket starkare.
Detta har helt klart varit ett av dom tuffaste åren i hela mitt liv men jag har också gjort så himla mycket tuffa grejer. Jag har lärt mig otroligt mycket och jag har fått så otroligt mycket mer perspektiv på allting. Jag har vuxit, även om jag helst inte vill erkänna så är jag nog väldigt nära att bli vuxen. Usch.
Jag är stolt över att jag tog klivet hit, jag är stolt över vad jag har blivit.
Jag vet att jag fortfarande har mycket att jobba på men det är ju alltid nått som
kan bli bättre.
Jag har ångrat mig så många gånger att jag sa ja till detta halvåret. Men jag måste säga att nu ärdet merblandade känslor jag är så otroligt glad att inte behöva undra vad som kommer hända när jag kommer hem jag är sjukt glad att jag inte behöver ta farväl av miin nyfunna familj, inte än i allafall.
Nu är det Nerförsbacke som gäller. Otroligt skönt. varje dag ärju en dag närmare hemkomst.
Men nej jag vill inte riktigt tänka så heller jag måsteta vara på varjedag. Jag måste hitta på roliga grejer att göra.
Ja det var väl allt om min årsdag i USA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar